allting .
Alltså.
Var ska jag börja ?.
Jag försöker att inte tänka så mycket på pappa.
Men det är inte alls lätt, Jag vet att det var länge sen nu. Men allt finns kvar än.
Och det känns inte som om det blir bättre heller, utan bara som om jag sjunker mer och mer, som en stor sten i vatten, den sjunker ju på en gång. Så känner jag mig.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag pratar med vänner och familjen så mycket som jag kan, och så mycket som jag klarar av.
Men jag känner mig helt borta.
Känns om hela jag är bortsliten av en sorg.
Ensam, liten & svag.
:/
Lyssna på låten, ta åt dej,
Du kanske förstår hur jävla mkt du betyder för mig.
.. :/
Du får tro exakt vad du vill.
Men jag har inte sagt nått.
Det skulle vara vi, genom eld och vatten. Vi två, jätte bra kompisar.
Men allting förstördes nu, för att jag va med en annan?!
Du va fan allt,.
Du stöttade mejj jämt till 100%
Du fanns alltid för mig, du ville jämt praat när jag mådde skit. Och det va jätte skönt att veta att du fanns där, och jag vill att du ska finnas där för mig nu också men det verkar ju inte bli så nu.
Tårarna rinner som fan.
Jag vill bara säga till dej
Jag kommer aldrig glömma dej. Jag kommer alltid finnas för dej. Det finns inget som säger att du måste vara med mig eller nånting. Men tänk allt vi gjort tsm, allting. Ska det bara försvinna nu?.
Du får helt välja själv. Men om du vill veta vad jag vill, så Jag vill ha dej kvar och att allt ska bli bra.
Jag Älskar Dej
Hmm...
Trodde faktist att allt skulle bli bra, och det kommer säkert bli bra också nån gång.
Men det är jul snart, imorgon är det Julafton.
Fira en jul utan pappa, första gången.
Kommer fan inte kännas bra. Alla paket jag fick förut, alla paket han fick av mig. Inget av det kommer hända nu,. Men det är inte paket jag saknar.
Den jag saknar är pappa,. Skulle göra allt för att få tillbaka honom,. Men det går inte, han är borta för alltid, kommer aldrig mer tillbaks.
Men jag försöker vara glad, jag försöker leva samma liv som jag levde förut. Men jag vet, att samma liv som jag levde förut är omöjligt. Det blir aldrig som förut igen.
Men jag kan försöka, vara glad. Det är Jul, och jag firar den för pappa nu.
Och det kanske var det bästa för pappa, att han dog... Men det känns ju klart inte så, men man vet aldrig.
Jag vill att pappa ska komma tillbaka,.
Att jag ska kunna sova där igen.
Göra allting, det som en pappa gör med sin dotter. Allt det vill jag få tillbaaka.
:/
Det går inte.
Vet att jag måste kämpa, men allt är inte så lätt som alla tror.
Allt är så jävla svårt.
Jag vet att jag har stöd från Familj, och nåra vänner. Och det är skönt att dom finns, men jag klarar det inte. Assoe det känns som om jag allid kommer vara ledsen.
Känner mejj ensam.
Men vafan har jag för val egentligen?
Har fan inget val.
</3
Vill bort från all den här skiten, men kmr aldrig loss
:/
Hur ska jag orka?
Det går inte utan er.
Har vetat länge att ni inte orkar med mig längre, men trodde att allt skulle bli bättre.
Men nu står jag här, ensam liten och svag. Helt jävla ensam.
Orkar jag ens det här??

Umh
Inget är riktigt som det ska.
Jag vet inte vad som är fel.
Felet är nog mig själv, jag har inget självförtroende längre. Har aldrigt haft bra självförtroende, men nu är det så dåligt som det kan vara.
Jag orkar ingenting, jag vill ingenting.
Det ända jag har lust med att göra är att ligga hemma och tänka över vilket jävla skit liv jag har, men på ett sätt. Jag har ett bra liv, jag har vänner, jag har familj och allt som är viktigt. Men jag mår skit just nu,.
Ingenting blir bra..
Om jag mår bra ibland, så vill jag inte det. Jag vill inte låtsas vara glad, och hoppas på att jag blir riktigt glad. Jag blir aldrig det på riktigt längre, jag måste låtsas. Och ingen ser det.
Men jag saknar pappa, Linnea och Milton, så jävla mycket. Ingen kan fatta, dom som fattar..
Jag vet att jag borde prata med nån om allt, och jag ska det. Det kanske blir lite bättre då, men jag vet fan inte vad jag ska säga lixom :(
Det finns många som har det värre än vad jag har det. Visst, jag har det inte så farligt. Men jag har det jävligt jobbigt just nu...
Ajah ;(
Jag orkar inte
Ingenting kommer bli bra, jag vet det.
Det kommer sluta med att det händer mig nånting. Att jag gör nånting, att alla glömmer mig och lever vidare som om ingenting har hänt.
Nån dag kommer det bli så..
Känns hemskt att bara tänka på allt jag har gått igenom.
Ni läsare kanske inte tycker att det är nån fara, eller alla kompisar tycker nog inte heller det. Alla tycker nog att jag överdriver med allt, men jag gör inte det. Jag försöker så gott jag kan att vara som vanligt, men det är inte lätt.
Att hela tiden gå runt med en känsla som känns så jävla jobbig så det går inte att tänka på den.. Att hela tiden veta, att jag tycker synd om mig själv..
Jag ska inte tycka synd om mig själv, det är bara dåligt av mig. Då tror säkert alla att jag bara vill ha uppmärksamhet, men då får ni tro det. Men det ända jag vill ha, är stöd och tröst :(
Hmmm :(
Jag vet det alldrig kommer bli bra.
Jag kommer alltid vara den som jag är nu, en tråkig liten skitunge som alla hatar typ.
Alla fattar inte att jag mår skit, men att jag försöker så gott jag kan ändå! Kanske inte märks att jag är jätte ledsen jämt och verkligen inte orkar mer egentligen.
Men om alla mina kompisar jämför mig med hur jag var förut, och sen hur jag är nu?!
Ibland märker man skillnad, men inte alltid.
Det är inget jag vill berätta för alla vad som har hänt, men jag måste.
Just nu är inget som det ska egentligen, kompisar bråkar, jag mår dåligt och vill bara försvinna ett tag och sen komma tillbaka när allt är bra igen....
Jag Hatar Mitt Jävla Liv, just nu :(
:( <3
Fan vad hemskt allt känns nu!
Ibland känns det ganska bra, men ibland mår jag skit!
Begravningen va så jävla hemsk, har aldrig varit så ledsen förut. Saknar pappa så jävla mycket! Det blev jobbigt när "prästen" sa mitt namn i allt hon pratade om. Hur mycket pappa tyckte om mig och vad vi hade gjort och allting. Jag förstod då att det här var på riktigt ändå,har inte fattat det förns nu :(!...
Men det som hjälper mig att gå frammåt, är alla underara vänner och alla i familjen! Om jag inte hade haft dom så hade jag inte orkat det här, men nu gör jag det hoppas jag <3.
Fanny, Julia, Maria, Joel, Freja, Elin, Ellen, Pamela och ah alla <3 Jag Älskar Er, och Kommer Alldrig Glömma Er <3!
:(
Begravning idag för pappa :(
Mår så jävla dålig inför det.
Men jag får hoppas att allt kommer bli bra ändå, att jag kommer klara mig igenom det här.
Har inte fattat förns nu att du har varit borta. Det är nu jag har börjat förstå mer och mer, att du aldrig kommer finnas med mig mer :(..
Jag kämpar och kämpar men kommer ingenstans längre, jag vet inte vad jag ska göra ?:(
Det finns inget att göra, jag får leva hur jag än mår. Jag mår skit hela tiden.
Jag vet att alla stöttar mig, familj och vänner. Och det är jag väldigt glad för att alla finns, till och med dom som jag jämt bråkade med förut och va ovänner med. Har kommit fram och gett mig en kram och sagt att allt ordnar sig.
Men just nu orkar jag inte mer, vill bara försinna ett tag och sen komma tillbaka när allt är bra.
http://www.youtube.com/watch?v=dZxTlwOfDyw
Miilton
Tänker så jävla mycket på dej söta Milton.
Jag och Julia Å snackar lite på Msn, om dej.
Du var bara en hund, men så jävla mycket mer för mig.
Hade kanske inte varit lika ledsen om du inte hade dött på ett så dumt sett :( Men att just Grannarnas hund bet ihjäl dig, var så jävla hemskt..
Att en så jävla stor hund ska göra dej så illa som den gjorde?? :(
Hunden som bet ihjäl min lilla Milton, var en sån här ras
Hade ingenting imot den rasen förut, men nu hatar jag den. Vet inte varför? Jag borde ju bara ha hata den som bet ihjäl honom?! Men det är omöjligt. Så fort jag ser en Greyhound, så blir jag så jävla ledsen och arg på samma gång..
Lilla Milton, jag kommer alldrig glömma dej. Och hur duktig du var glömmer jag alldrig heller!
Underbaratse lilla hund <3
R.I.P MIILTON,
:(
Kom hem sent idag.
Jag, Mamma och Yvonne var hos prästen idag och berättade en massa om pappa.
Det känndes så himmla bra att sitta där, i det där lilla rummet och berätta allt vad man vill ha med på begravningen!
Men på ett sett, känndes det jätte jobbigt att sitta där. Och bara prata, och att sen förstå att jag alldrig mer kommer få se pappa.
Det finns inte så jätte mycket att säga.
Men vi åkte förbi vid Kyrkan och kollade var pappa ska begravas, eller han ska vara "aska" Det finns nåt annat för det ordet, men jag vet inte vad det heter..
Och jag kom på.. Att om en vecka är begravningen :(.. Kommer kännas jätte jobbigt, för det är nu jag har börjat förstå att du inte finns mer <3
<3
Jag hade behövt dej nu Linnea.
Hade behövt prata nu, när allt är skit.
Om du hade levt hade vi kunnat gå igenom allt tillsammans. Allt det här med pappa.
Men nu finns du inte heller, så dig kan man inte heller prata med.
Känns tungt att veta att jag inte kan ringa dej, och bara prata :(
Jag Saknar Dej Så Jävla Mycket Underbara Syster <3
Jag Saknar Er
Ännu en dag i skolan.
Det blir svårare och svårare för varje dag, men jag känner mig starkt och försöker klara allt. Gör det för eran skull Pappa, Linnea och Milton.
Men på ett sätt, hjälper ni mig att klara av allt, fast ni inte finns hos mig och är med mig.
Men ändå så känns det som om jag bara kan ringa om det är nåt.
Ringde till Pappa's mobil nyss, men jag la på efter en singnal. Känner mig inte redo än, jag menar.. På att få höra din röst eller så. Känns jobbigt.
Men jag tar mig igenom alla dagar, för det mesta går det bra.
Men jag känner mig ledsen, jämt.
Även fast ingen märker något, så är jag ledsen.
Och det som är så himmla bra, är att jag har världens bäsra vänner. Som alltid hjälper mig och som alltid finns. Dom ser inte att jag e ledsen, dom märker det inte heller.. Men dom förstår hur det är med mig!
Även fast allt är ganska bra med mig, så känns egenkligen ingenting bra när jag tänker efter.. Men vad ska jag göra?! Det ända jag kan göra är att leva livet och gå vidare, och ha med Pappa, Linnea och Milton <3