allting .
Alltså.
Var ska jag börja ?.
Jag försöker att inte tänka så mycket på pappa.
Men det är inte alls lätt, Jag vet att det var länge sen nu. Men allt finns kvar än.
Och det känns inte som om det blir bättre heller, utan bara som om jag sjunker mer och mer, som en stor sten i vatten, den sjunker ju på en gång. Så känner jag mig.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag pratar med vänner och familjen så mycket som jag kan, och så mycket som jag klarar av.
Men jag känner mig helt borta.
Känns om hela jag är bortsliten av en sorg.
Ensam, liten & svag.
:/
Lyssna på låten, ta åt dej,
Du kanske förstår hur jävla mkt du betyder för mig.
